Kanske kan de här små gula blommorna lysa upp tillvaron även när vårsolen går i moln.
Ett solfärgat täcke av maskrosblom
syns tätt över vårgrön äng.
I ett glänsande hav med böljor av guld
blir var blomma som gyllene peng.
När bina har levt i sitt överflöd
och druckit av maskrosens vin,
då byter snart blomman sin pråliga dräkt,
som nyss var så lockande fin.
Men frukten av festen för blommor och bin
står plötsligt som cirkelrund boll,
så bräcklig och lätt i försommarvind
med frön i givakt under vitt parasoll.
Som små astronauter slungas de ut
i maskrosfröfylld atmosfär.
Sin kapsel de lämnar med nyfött hopp
och känner att vindarna bär.
När luften står still över dunvit äng
då gör fröastronauten ett stopp
och sakta den dalar mot okänt mål
i ett ljudlöst fallskärmshopp.
Nu sörjer ej någon de tusentals ljus
som vinden i hast blåste ut,
för med fallskärmsavtal har var flora försetts,
och till våren då faller det ut.
Då blir åter den blomstrande ängen
som ett valv utav blänkande mynt.
I den färgrika, fagra naturen
är maskrosen självklar som pynt.
De här verserna är skrivna och inskickade av Jan-Ingmar Magnusson.